27
Så länge jag kan minnas har jag alltid ätit messmör. Det har inte alltid varit mitt förstaval som pålägg, men har alltid varit ett självklart alternativ när jag ska välja något att ha på mackan, och är det något som alltid finns i familjen Eiransons kylskåp så är det banne mig messmör. Därför började jag nästan brinna av lycka då jag i dagarna fick en tub nedskickad i ett paket tillsammans med lite andra godsaker från Leifen, Ankan och Sparven.
För att få det att vattnas lite extra i munnen varje gång jag öppnade mitt kylskåp väntade jag faktiskt tills i morse med att öppna tuben. Känslan jag fick när jag skruvade av den röda korken och med dess spetsiga ovansida stack sönder det lilla hölje av plast som täcker tubens mynning går ej att beskriva. När sedan doften av messmör nådde mina näsborrar var jag tvungen att kvickt lägga ifrån mig tuben på diskbänken och sätta mig ner på närmaste stol för att inte ramla omkull, så exalterad blev jag.
Från min nyintagna position greppade jag, med stor aktsamhet, tuben och förde den sakta mot köksbordet där en tallrik med nyskivade, läckra brödskivor täckta med ett lövtunt lager smör stod. Försiktigt och med lagom kraft tryckte jag på tubens bakre del och graciöst började den ljusgula massan sakta men säkert slingra sig ned mot utvald brödskiva. Väl där landade den, säkrare än en Fokker 50 på Visby flygplats, och skapade i kontrast till det något ljusare smöret och det lite mörkare brödet en mycket vacker bild på min näthinna. Ovanstående process genomfördes på samma sätt på de övriga 3 brödskivorna.
Hur skulle detta sluta?
Med 4 nybredda brödskivor framför mig på tallriken och tonerna av Mando Diaos fantastiska Dalarna (som har gått på repeat ett oräkneligt antal gånger de senaste dagarna) strömmande ur högtalarna slog jag mig ned i vardagsrummet för att påbörja vad som skulle komma att bli bland det mest underbara jag upplevt på mycket, mycket länge. Försiktigt men bestämt förde jag en brödskiva mot min öppna mun och när den äntligen nådde fram och jag kände den något söta, milda vaniljsmaken var njutningen ett faktum och jag tror mig faktiskt ha känt hur mina smaklökar dansade glädjedans på min tunga. Det sistnämnda kan dock ha varit inbillning.
Efter ett tag befann sig samtliga 4 brödskivor i min mage och jag var nöjdare än någonsin. Jag återvände till köket, skruvade tillbakade korken på tuben och la tillbaka den på sin plats i kylskåpet. Innan jag la in den passade jag dock på att slicka av det messmör som fastnat på korkens spets när jag stack hål på plasthöljet som tidigare täckt tubens öppning.
Fjällbrynt® Original
Det klassiska messmöret. Lite sött och med en mild smak av vanilj.
Förpackningsstorlekar: 800g, 450g, 275g och 350g tub
Fetthalt: 5%
Ingredienser per 100g: Vassle, smör, socker (5 %), vanillinsocker, järn (5 mg)
Näringsvärde per 100g: Energi 1100 kJ / 270 kcal, Protein 7 g, Kolhydrat 48 g,
Fett 5 g, Kalcium 240 mg (30% *), Järn 5 mg (35% *)
* Andel av rekommenderat dagligt intag (RDI).
http://www.fjallbrynt.nu/
Slänger in den här som jag hittade på någon blogg, "hur svensk är du?"
[x] Ditt efternamn slutar på -son
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[x] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig
[ ] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[x] Din familj har en Volvo
[ ] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[x] Du har ett eget rum
[x] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[ ] Du har varit i Grekland
[x] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ ] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[x] Din familj har en husvagn
[x] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig
[x] Du idrottar flera dagar i veckan
[x] Du har husdjur
[ ] Du får månadspeng
[x] De flesta i din familj är blåögda
[x] Du äter McDonalds
[x] Du följer Melodifestivalen ibland
Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent. 18 x 3 = 54.
Alltså, enligt detta fantastiska test är jag 54% svensk!
Följdfråga:
vad är jag de övriga 46 procenten!?
För att få det att vattnas lite extra i munnen varje gång jag öppnade mitt kylskåp väntade jag faktiskt tills i morse med att öppna tuben. Känslan jag fick när jag skruvade av den röda korken och med dess spetsiga ovansida stack sönder det lilla hölje av plast som täcker tubens mynning går ej att beskriva. När sedan doften av messmör nådde mina näsborrar var jag tvungen att kvickt lägga ifrån mig tuben på diskbänken och sätta mig ner på närmaste stol för att inte ramla omkull, så exalterad blev jag.
Från min nyintagna position greppade jag, med stor aktsamhet, tuben och förde den sakta mot köksbordet där en tallrik med nyskivade, läckra brödskivor täckta med ett lövtunt lager smör stod. Försiktigt och med lagom kraft tryckte jag på tubens bakre del och graciöst började den ljusgula massan sakta men säkert slingra sig ned mot utvald brödskiva. Väl där landade den, säkrare än en Fokker 50 på Visby flygplats, och skapade i kontrast till det något ljusare smöret och det lite mörkare brödet en mycket vacker bild på min näthinna. Ovanstående process genomfördes på samma sätt på de övriga 3 brödskivorna.
Hur skulle detta sluta?
Med 4 nybredda brödskivor framför mig på tallriken och tonerna av Mando Diaos fantastiska Dalarna (som har gått på repeat ett oräkneligt antal gånger de senaste dagarna) strömmande ur högtalarna slog jag mig ned i vardagsrummet för att påbörja vad som skulle komma att bli bland det mest underbara jag upplevt på mycket, mycket länge. Försiktigt men bestämt förde jag en brödskiva mot min öppna mun och när den äntligen nådde fram och jag kände den något söta, milda vaniljsmaken var njutningen ett faktum och jag tror mig faktiskt ha känt hur mina smaklökar dansade glädjedans på min tunga. Det sistnämnda kan dock ha varit inbillning.
Efter ett tag befann sig samtliga 4 brödskivor i min mage och jag var nöjdare än någonsin. Jag återvände till köket, skruvade tillbakade korken på tuben och la tillbaka den på sin plats i kylskåpet. Innan jag la in den passade jag dock på att slicka av det messmör som fastnat på korkens spets när jag stack hål på plasthöljet som tidigare täckt tubens öppning.
Fjällbrynt® Original
Det klassiska messmöret. Lite sött och med en mild smak av vanilj.
Förpackningsstorlekar: 800g, 450g, 275g och 350g tub
Fetthalt: 5%
Ingredienser per 100g: Vassle, smör, socker (5 %), vanillinsocker, järn (5 mg)
Näringsvärde per 100g: Energi 1100 kJ / 270 kcal, Protein 7 g, Kolhydrat 48 g,
Fett 5 g, Kalcium 240 mg (30% *), Järn 5 mg (35% *)
* Andel av rekommenderat dagligt intag (RDI).
http://www.fjallbrynt.nu/
Slänger in den här som jag hittade på någon blogg, "hur svensk är du?"
[x] Ditt efternamn slutar på -son
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[x] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig
[ ] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[x] Din familj har en Volvo
[ ] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[x] Du har ett eget rum
[x] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[ ] Du har varit i Grekland
[x] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ ] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[x] Din familj har en husvagn
[x] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig
[x] Du idrottar flera dagar i veckan
[x] Du har husdjur
[ ] Du får månadspeng
[x] De flesta i din familj är blåögda
[x] Du äter McDonalds
[x] Du följer Melodifestivalen ibland
Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent. 18 x 3 = 54.
Alltså, enligt detta fantastiska test är jag 54% svensk!
Följdfråga:
vad är jag de övriga 46 procenten!?
26 - Kjelle the king
25
Min första fredagkväll spenderad i soffan är ett faktum och den var mycket välbehövlig då gårdagskvällen gick i festens tecken och morgonkvällen (nyuppfunnet ord!) kommer göra detsamma. Under min underbara slapparkväll har jag bland annat spelat ATTACK! på Facebook, borstat tänderna typ 7 gånger för att jag ska känna att jag gör någonting nyttigt samt ätit upp den Marabou mjölkchokladkaka som min kära familj skickade ner till mig i ett paket för några dagar sedan, den var fantastiskt god så tack för den. Jag har också sett en spanjor kamma hem 100.000 euro i ett program som gick ut på att gissa rätt yrke på personer, han blev oerhört glad och hoppade och gjorde kullerbyttor tillsammans med programledaren. Lite skillnad mot Bengt "Skägg" Magnusson det minsann.
Då seedningsgrupperna inför EM-lottningen släpptes i dagarna känns det aktuellt att jag härmed publicerar min dröm- respektive mardrömslottning för Sverige.
Drömgrupp:
Österrike
Sverige
Portugal
Ryssland
Mardrömsgrupp:
Grekland
Sverige
Tyskland
Frankrike
Då seedningsgrupperna inför EM-lottningen släpptes i dagarna känns det aktuellt att jag härmed publicerar min dröm- respektive mardrömslottning för Sverige.
Drömgrupp:
Österrike
Sverige
Portugal
Ryssland
Mardrömsgrupp:
Grekland
Sverige
Tyskland
Frankrike
24
Ja, det var lika häftigt som det ser ut och Spanien var förmodligen betydligt bättre i verkligheten än vad man kunde se på TV. Har varit dålig uppdatering senaste tiden, både vad gäller vanliga inlägg och listor och tävlingar. Håller dock på att fila på ett världslag som kommer att publiceras inom de närmaste dagarna, håll till godo...
23 - pastaälgar och partytält
Bilbao i tisdags och onsdags alltså. Finns egentligen inte mycket att berätta därifrån då det var rätt dåligt väder och en och en halv dag inte är lång tid för att utforska en stad. Det blev cañas på några barer, gott käk och ett besök på IKEA. På IKEA provlåg jag i 200 sängar, gick vilse och åkte kundvagn. Min lägenhet fick ett soffbord och fyra stolar och min mage fick två 250-grams Marabou mjölkchokladkakor och två påsar med salta sillar. Man kunde också köpa köttbullar, pepparkakor, pastaälgar, Kopparbergs cider och annan svensk mat. Det var roligt.
Vänskapsmatch med gratis inträde mellan Osasuna-Numancia
Imorse/idag/ikväll/inatt/imorgon bitti var/är det en helflippad grej. Dom har smällt upp ett stort jävla megapartytält på ett fält och klockan 8 imorse började festen och den slutar inte förrän klockan 6 imorgon bitti. 22 timmars festande alltså, vad är studenten? Hur som helst siktar jag på att ansluta till festligheterna runt klockan 5 i eftermiddag, efter en välbehövlig siesta som ska tas nu. Att delta fram till klockan 6 imorgon bitti känns inte riktigt aktuellt i dagsläget but you nevva knooow.
Vänskapsmatch med gratis inträde mellan Osasuna-Numancia
Imorse/idag/ikväll/inatt/imorgon bitti var/är det en helflippad grej. Dom har smällt upp ett stort jävla megapartytält på ett fält och klockan 8 imorse började festen och den slutar inte förrän klockan 6 imorgon bitti. 22 timmars festande alltså, vad är studenten? Hur som helst siktar jag på att ansluta till festligheterna runt klockan 5 i eftermiddag, efter en välbehövlig siesta som ska tas nu. Att delta fram till klockan 6 imorgon bitti känns inte riktigt aktuellt i dagsläget but you nevva knooow.
22 - just nu...
Gillar jag: Öppningsspåret på Mando Diaos senaste skiva, som jag anser vara en av deras absolut bästa låtar någonsin. Melodislingan påminner dock stundtals lite väl mycket om densamma i Håkan Hellströms Dom Kommer Kliva På Dig Igen, vilket visserligen inte gör låten sämre. Som vanligt låter Mando som bäst när både Gustaf Norén och Björn Dixgård tillåts sjunga och If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow är utan tvekan en av 2007 års bästa låtar.
Gillar jag (överlag) inte: Mando Diaos senaste skiva, Never Seen The Light Of Day, som inte är i närheten av att vara lika bra som de 3 tidigare. Efter fjolårssuccén Ode To Ochrasy förstår jag inte varför de släpper ytterligare en skiva så tätt inpå. Det känns ogenomtänkt och i mina öron var skivan inte på långa vägar färdig att släppas. Stundtals blir det dock riktigt bra, som i det ovan nämnda öppningsspåret, röjiga titelspåret Never Seen The Light Of Day, mysiga Not A Perfect Day, lättsamma Misty Mountain och fyndiga Dalarna.
Imorgon bär det av på utflykt med Bilbao som destination. Där kommer det att handlas möbler på IKEA, tittas på fina saker och övernattas.
Gillar jag (överlag) inte: Mando Diaos senaste skiva, Never Seen The Light Of Day, som inte är i närheten av att vara lika bra som de 3 tidigare. Efter fjolårssuccén Ode To Ochrasy förstår jag inte varför de släpper ytterligare en skiva så tätt inpå. Det känns ogenomtänkt och i mina öron var skivan inte på långa vägar färdig att släppas. Stundtals blir det dock riktigt bra, som i det ovan nämnda öppningsspåret, röjiga titelspåret Never Seen The Light Of Day, mysiga Not A Perfect Day, lättsamma Misty Mountain och fyndiga Dalarna.
Imorgon bär det av på utflykt med Bilbao som destination. Där kommer det att handlas möbler på IKEA, tittas på fina saker och övernattas.
21 - inatt jag drömde
Inatt drömde jag en lustig dröm som jag nu ska återberätta så gott det går.
Jag kommer inte ihåg hur det började eller vad som hänt tidigare men jag befann mig iallafall här i Pamplona, på en gata som jag kände igen mycket väl men som jag inte vet vad den heter. Plötsligt kommer Frank Rijkaard, tränare i FC Barcelona, springande mot mig, tar tag i mig och skriker något på spanska som jag inte förstår. Han säger då:
"okej, jag får väl ta det på svenska då. du måste fixa tandpetare annars kommer dom döda mig"
Sedan följer en mängd händelser som bara bidrog till att berättelsen blev mer osammanhängande och ännu konstigare.
Hur som helst befinner jag mig plötsligt i min lägenhet, som är full med folk. I vardagsrummet är det fest men det märkliga är att det bara är folk från Gotland där. Alla som kan tänkas vara mina vänner och bekanta var där och var jag än gick kom det nya människor som sa något i stil med: "fan vad fint du bor elton, så jäkla kul att vara här!"
I mitt sovrum fanns folk som jag lärt känna här i Pamplona, både folk från universitetet och kompisar till Johan (pappas kompis som bor här). Människorna här roade sig med den näst vanligaste aktiviteten som brukar utföras i en säng, efter att sova som är ohotad etta på den listan. Men dom utförde inte bara aktiviteten i sängen, utan överallt i rummet och på alla möjliga sätt.
Här följer ytterligare några händelser som är något diffusa och nästa sak jag minns är att jag hoppade ut genom fönstret och ner på gatan då det var omöjligt att ta sig ut genom dörren på grund av alla inströmmande människor.
Det hade blivit ganska mörkt ute och gatan var helt tom på människor. Jag hör dock springande fotsteg närma sig och en röst som låter bekant skriker "nej, elton har dom, jag lovar!"
Då får jag syn på Frank Rijkaard som kommer springande mot mig i en väldig fart. När han är ca 10 meter ifrån mig kommer de två personerna som jagar honom ikapp och fäller krokben på honom. De släpar iväg honom in i en gränd där de stannar ett tag och kommer sedan tillbaka, går fram till mig och säger typ att "äntligen var vi av med honom, tack för hjälpen."
Jag ser då att de två personerna är Joan Laporta (president för FC Barcelona) och José Mourinho (före detta tränare i Chelsea). Båda två har på sig Barcelonatröjor. Mourinho tar mig i hand och säger på svenska att han är glad över att äntligen få träffa mig efter alla dessa år och att vi tillsammans ska skörda mycket stora framgångar.
Sedan är det ett svart men jag vet att jag spelade en match för FC Barcelona på ett fullsatt Nou Camp.
Sen tror jag drömmen tog slut.
Jag kommer inte ihåg hur det började eller vad som hänt tidigare men jag befann mig iallafall här i Pamplona, på en gata som jag kände igen mycket väl men som jag inte vet vad den heter. Plötsligt kommer Frank Rijkaard, tränare i FC Barcelona, springande mot mig, tar tag i mig och skriker något på spanska som jag inte förstår. Han säger då:
"okej, jag får väl ta det på svenska då. du måste fixa tandpetare annars kommer dom döda mig"
Sedan följer en mängd händelser som bara bidrog till att berättelsen blev mer osammanhängande och ännu konstigare.
Hur som helst befinner jag mig plötsligt i min lägenhet, som är full med folk. I vardagsrummet är det fest men det märkliga är att det bara är folk från Gotland där. Alla som kan tänkas vara mina vänner och bekanta var där och var jag än gick kom det nya människor som sa något i stil med: "fan vad fint du bor elton, så jäkla kul att vara här!"
I mitt sovrum fanns folk som jag lärt känna här i Pamplona, både folk från universitetet och kompisar till Johan (pappas kompis som bor här). Människorna här roade sig med den näst vanligaste aktiviteten som brukar utföras i en säng, efter att sova som är ohotad etta på den listan. Men dom utförde inte bara aktiviteten i sängen, utan överallt i rummet och på alla möjliga sätt.
Här följer ytterligare några händelser som är något diffusa och nästa sak jag minns är att jag hoppade ut genom fönstret och ner på gatan då det var omöjligt att ta sig ut genom dörren på grund av alla inströmmande människor.
Det hade blivit ganska mörkt ute och gatan var helt tom på människor. Jag hör dock springande fotsteg närma sig och en röst som låter bekant skriker "nej, elton har dom, jag lovar!"
Då får jag syn på Frank Rijkaard som kommer springande mot mig i en väldig fart. När han är ca 10 meter ifrån mig kommer de två personerna som jagar honom ikapp och fäller krokben på honom. De släpar iväg honom in i en gränd där de stannar ett tag och kommer sedan tillbaka, går fram till mig och säger typ att "äntligen var vi av med honom, tack för hjälpen."
Jag ser då att de två personerna är Joan Laporta (president för FC Barcelona) och José Mourinho (före detta tränare i Chelsea). Båda två har på sig Barcelonatröjor. Mourinho tar mig i hand och säger på svenska att han är glad över att äntligen få träffa mig efter alla dessa år och att vi tillsammans ska skörda mycket stora framgångar.
Sedan är det ett svart men jag vet att jag spelade en match för FC Barcelona på ett fullsatt Nou Camp.
Sen tror jag drömmen tog slut.
20 - nånstans blir det fel
tottenos.blogg.se säger (13.31): tja man
hur går det med körkortet?
Hjalmar säger (13:32): tjo bro
det går faktiskt bra
tottenos.blogg.se säger (13:32): ince
Hjalmar säger (13:32): hade halka idag
tottenos.blogg.se säger (13:32): härligt! visst är det kul?
Hjalmar säger (13:32): ja det e det men ärligt tar det fet tid
tottenos.blogg.se säger (13:33): mm har ud bokat uppkörning?
Hjalmar säger (13:33): nej jag hade helkan idag
lektioner i veckan
tottenos.blogg.se säger (13:33): ahaaa just det man kan inte boka den innan
Hjalmar säger (13:33): sen ska jag precis ringa o boka teori
tottenos.blogg.se säger (13:33): teorin då?
okok
det är väl rätt lugnt med tider och så nu?
Hjalmar säger (13:33): men jag vill bara bli av med det egenligen
jo ganske
fast den där uppkörningen asso
15december asso
de e litet segt
myk
tottenos.blogg.se säger (13:34): har du den 15 december?
Hjalmar säger (13:36): nej jag måste göra teorin
först asso
tottenos.blogg.se säger (13:37): jo men vad var de som var den 15 december då?
Hjalmar säger (13:37): men jag tänkte boka den nu till fredag
uppkörningen
tottenos.blogg.se säger (13:37): men du hade ju inte bokat den sa du!?
nu hänger jag inte med
Hjalmar säger (13:39): vi tar det från början
det går bra med allt
idag hade jag halkkörning
så jävla rolgt
för en minut sedan ringde jag och bokade teori tills på måndag
tottenos.blogg.se säger (13:41): okej, så långt är jag också med
men vad sa du om 15 december?
Hjalmar säger (13:41): jag vill köra upp så fort jajg klarar teoridelen
tottenos.blogg.se säger (13:42): okej
Hjalmar säger (13:44): dock finns det ingen tid
Hjalmar säger (13:45): 15 november är den första
tottenos.blogg.se säger (13:46): ok men det är ju lugnt?
om tre dagar?
Hjalmar säger (13:46): förlåt december
tottenos.blogg.se säger (13:46): aha ajfan
Hjalmar säger (13:46): sorry'
tottenos.blogg.se säger (13:46): den är tung
Hjalmar säger (13:46): som fan
hur går det med körkortet?
Hjalmar säger (13:32): tjo bro
det går faktiskt bra
tottenos.blogg.se säger (13:32): ince
Hjalmar säger (13:32): hade halka idag
tottenos.blogg.se säger (13:32): härligt! visst är det kul?
Hjalmar säger (13:32): ja det e det men ärligt tar det fet tid
tottenos.blogg.se säger (13:33): mm har ud bokat uppkörning?
Hjalmar säger (13:33): nej jag hade helkan idag
lektioner i veckan
tottenos.blogg.se säger (13:33): ahaaa just det man kan inte boka den innan
Hjalmar säger (13:33): sen ska jag precis ringa o boka teori
tottenos.blogg.se säger (13:33): teorin då?
okok
det är väl rätt lugnt med tider och så nu?
Hjalmar säger (13:33): men jag vill bara bli av med det egenligen
jo ganske
fast den där uppkörningen asso
15december asso
de e litet segt
myk
tottenos.blogg.se säger (13:34): har du den 15 december?
Hjalmar säger (13:36): nej jag måste göra teorin
först asso
tottenos.blogg.se säger (13:37): jo men vad var de som var den 15 december då?
Hjalmar säger (13:37): men jag tänkte boka den nu till fredag
uppkörningen
tottenos.blogg.se säger (13:37): men du hade ju inte bokat den sa du!?
nu hänger jag inte med
Hjalmar säger (13:39): vi tar det från början
det går bra med allt
idag hade jag halkkörning
så jävla rolgt
för en minut sedan ringde jag och bokade teori tills på måndag
tottenos.blogg.se säger (13:41): okej, så långt är jag också med
men vad sa du om 15 december?
Hjalmar säger (13:41): jag vill köra upp så fort jajg klarar teoridelen
tottenos.blogg.se säger (13:42): okej
Hjalmar säger (13:44): dock finns det ingen tid
Hjalmar säger (13:45): 15 november är den första
tottenos.blogg.se säger (13:46): ok men det är ju lugnt?
om tre dagar?
Hjalmar säger (13:46): förlåt december
tottenos.blogg.se säger (13:46): aha ajfan
Hjalmar säger (13:46): sorry'
tottenos.blogg.se säger (13:46): den är tung
Hjalmar säger (13:46): som fan
19 - kebab, rolling stones och den här förbannade fotbollen
19.30 - 20.00: Äta kebab
20.00 - 22.00: Se Barcelona inkassera tre poäng borta mot Getafe
22.00 - ......... : Ge sig ut på äventyr
Ja, där har ni vad som från början var tänkt att vara min lördagskväll. Kebaben är inte mycket att snacka om, den punkten gick precis som planerat. 40-kronorsrullen var lika god som vanligt och trots att den som vanligt var ungefär hälften så liten som kebabrullarna på Tigris så började kvällen arta sig riktigt bra. Men så var det den här fotbollen, den här förbannade fotbollen.
Då hotellet på min parallellgata, i vars restaurang- och baravdelning jag sett de två tidigare Barcelonamatcherna och som jag hade tänkt skulle bli mitt stammisställe, inte hade betalat den milda summan på 4.90 euros som behövs för att få visa kvällens match var jag tvungen att leta upp ett nytt ställe att se matchen på.
Efter att ha rännt runt på en jävla massa barer (20 st, löst räknat) hittar jag slutligen vad jag letar efter - en irländsk pub visar matchen. Jag beställer en stor stark (en vanlig Heineken, ingen irländsk svart öl här inte) och slår mig ner på en ledig barstol och blickar upp mot TV:n. På resultattavlan står det 1-0. 1-0 till hemmalaget. 1-0 till Getafe. Jag hinner knappt ta av mig jackan innan domaren blåser för halvtid. "Det här vänder vi", tänker jag optimistiskt.
Uttrycket "att hugga i sten", d.v.s. att missta sig, har sällan kommit mer till sin rätt. För 45 minuter senare, efter att ha sett både Ronaldinho och Messi bli utbytta, Zambrotta bli utvisad, Bojan filma till sig ett gult kort, Abidal inte slå en enda korrekt passning och Barcelona underprestera något obeskrivligt, visar resultattavlan 2-0. 2-0 till Getafe och jag kan inte komma på senast jag såg Barcelona spela såhär dåligt.
Framför mig på bardisken står tre tomma ölglas. Aldrig tidigare har jag kännt en sådan samhörighet med tre ölglas, men i det ögonblicket var jag lika tom inombords som dom var på öl.
När jag kom hem, nedstämd och dyster som aldrig förr, kändes sängen som ett väldigt aktuellt alternativ, men efter att brännt av några Rolling Stones-klassiker i iTunes hade jag på nytt fyllts av en gnutta optimism. Därför befann jag mig vid tolvsnåret, som så många gånger förut, på Plaza Castillo tillsammans med ett gäng andra studenter.
Efter den sedvanliga "vart-ska-vi-gå-ikväll-processen", som ikväll kändes såväl längre som mer onödig än någonsin, var min optimism som bortblåst med vinden. Den enda bild som, mot min vilja, återkom på min näthinna var Henrys missade friläge i första halvlek vid ställningen 0-0. Trots detta följde jag med till stället som klubbats som slutdestination för kvällen.
Till en början verkade det som att jag hade fattat ett bra beslut; en full tysk köpte öl åt mig, i baren fanns det godisskålar som jag med glädje utforskade och ur det imponerande högtalarsystemet strömmade tonerna till bland annat Take Me Out med Franz Ferdinand och Heart Of Glass med Blondie. Efter ett tag förändrades dock min inställning drastiskt iochmed att tysken försvann spårlöst, godiset tog slut och musiken ändrade skepnad och övergick i någon omelodiös synth-indiepop. Efter en titt på mitt armbandsur som visade kvart över två bestämde jag mig, trött efter de två föregående dagarnas betydligt mer lyckade festande, för att bege mig hemåt.
Väl hemma, för andra gången denna kväll, dödade jag direkt en halvtimme på Facebook, läste därefter om matchen jag tidigare under kvällen beskådat på såväl sportbladet.se som svenskafans.com och det var fanimej ingen uppmuntrande läsning. Så nu sitter jag här, klockan kvart över fyra och lyssnar på R.E.M vilket inte gör en människa glad. Dags att krypa till kojs efter min sämsta utekväll hittills här i Pamplona och hade det inte varit för godiset i baren hade den mycket möjligt kunnat plocka en riktigt hög placering på listan över de sämsta utekvällarna någinsin. Och så var det den här fotbollen, den här förbannade fotbollen...
Buenas noches
20.00 - 22.00: Se Barcelona inkassera tre poäng borta mot Getafe
22.00 - ......... : Ge sig ut på äventyr
Ja, där har ni vad som från början var tänkt att vara min lördagskväll. Kebaben är inte mycket att snacka om, den punkten gick precis som planerat. 40-kronorsrullen var lika god som vanligt och trots att den som vanligt var ungefär hälften så liten som kebabrullarna på Tigris så började kvällen arta sig riktigt bra. Men så var det den här fotbollen, den här förbannade fotbollen.
Då hotellet på min parallellgata, i vars restaurang- och baravdelning jag sett de två tidigare Barcelonamatcherna och som jag hade tänkt skulle bli mitt stammisställe, inte hade betalat den milda summan på 4.90 euros som behövs för att få visa kvällens match var jag tvungen att leta upp ett nytt ställe att se matchen på.
Efter att ha rännt runt på en jävla massa barer (20 st, löst räknat) hittar jag slutligen vad jag letar efter - en irländsk pub visar matchen. Jag beställer en stor stark (en vanlig Heineken, ingen irländsk svart öl här inte) och slår mig ner på en ledig barstol och blickar upp mot TV:n. På resultattavlan står det 1-0. 1-0 till hemmalaget. 1-0 till Getafe. Jag hinner knappt ta av mig jackan innan domaren blåser för halvtid. "Det här vänder vi", tänker jag optimistiskt.
Uttrycket "att hugga i sten", d.v.s. att missta sig, har sällan kommit mer till sin rätt. För 45 minuter senare, efter att ha sett både Ronaldinho och Messi bli utbytta, Zambrotta bli utvisad, Bojan filma till sig ett gult kort, Abidal inte slå en enda korrekt passning och Barcelona underprestera något obeskrivligt, visar resultattavlan 2-0. 2-0 till Getafe och jag kan inte komma på senast jag såg Barcelona spela såhär dåligt.
Framför mig på bardisken står tre tomma ölglas. Aldrig tidigare har jag kännt en sådan samhörighet med tre ölglas, men i det ögonblicket var jag lika tom inombords som dom var på öl.
När jag kom hem, nedstämd och dyster som aldrig förr, kändes sängen som ett väldigt aktuellt alternativ, men efter att brännt av några Rolling Stones-klassiker i iTunes hade jag på nytt fyllts av en gnutta optimism. Därför befann jag mig vid tolvsnåret, som så många gånger förut, på Plaza Castillo tillsammans med ett gäng andra studenter.
Efter den sedvanliga "vart-ska-vi-gå-ikväll-processen", som ikväll kändes såväl längre som mer onödig än någonsin, var min optimism som bortblåst med vinden. Den enda bild som, mot min vilja, återkom på min näthinna var Henrys missade friläge i första halvlek vid ställningen 0-0. Trots detta följde jag med till stället som klubbats som slutdestination för kvällen.
Till en början verkade det som att jag hade fattat ett bra beslut; en full tysk köpte öl åt mig, i baren fanns det godisskålar som jag med glädje utforskade och ur det imponerande högtalarsystemet strömmade tonerna till bland annat Take Me Out med Franz Ferdinand och Heart Of Glass med Blondie. Efter ett tag förändrades dock min inställning drastiskt iochmed att tysken försvann spårlöst, godiset tog slut och musiken ändrade skepnad och övergick i någon omelodiös synth-indiepop. Efter en titt på mitt armbandsur som visade kvart över två bestämde jag mig, trött efter de två föregående dagarnas betydligt mer lyckade festande, för att bege mig hemåt.
Väl hemma, för andra gången denna kväll, dödade jag direkt en halvtimme på Facebook, läste därefter om matchen jag tidigare under kvällen beskådat på såväl sportbladet.se som svenskafans.com och det var fanimej ingen uppmuntrande läsning. Så nu sitter jag här, klockan kvart över fyra och lyssnar på R.E.M vilket inte gör en människa glad. Dags att krypa till kojs efter min sämsta utekväll hittills här i Pamplona och hade det inte varit för godiset i baren hade den mycket möjligt kunnat plocka en riktigt hög placering på listan över de sämsta utekvällarna någinsin. Och så var det den här fotbollen, den här förbannade fotbollen...
Buenas noches
18
jag trodde att jag var tydlig med att man skulle skriva sitt namn som avsändare i föregående tävling, men återigen är det någon som har missförstått instruktionerna. rätt svar, coldplay - x & y, har inkommit men den som har skickat in det svaret har varit smart nog att använda sig av namnet "inga komentarer". vad jag vet kan man inte heta så och än mindre känner jag någon som heter så. jag vet alltså inte vem det är som har skickat in det rätta svaret. därmed avslutas tävlingen utan varken vinnare eller pris, tråkigt men sant.
17
TOPP 5 - "BAKISSKIVOR"
1. Thåström - Skebokvarnsvägen 209
2. Anna Ternheim - Somebody Outside
3. Antony & the Johnsons - I Am A Bird Now
4. Death Cab For Cutie - Plans
5. James Blunt - Back To Bedlam
Bubblare:
Bo Kaspers Orkester - Vilka tror vi att vi är
The Cardigans - Long Gone Before Daylight
The Fray - How To Save A Life
Hello Saferide - Introducing... Hello Saferide
Lars Winnerbäck - Vatten under broarna
Inte i närheten:
David Guetta - Pop Life
1. Thåström - Skebokvarnsvägen 209
2. Anna Ternheim - Somebody Outside
3. Antony & the Johnsons - I Am A Bird Now
4. Death Cab For Cutie - Plans
5. James Blunt - Back To Bedlam
Bubblare:
Bo Kaspers Orkester - Vilka tror vi att vi är
The Cardigans - Long Gone Before Daylight
The Fray - How To Save A Life
Hello Saferide - Introducing... Hello Saferide
Lars Winnerbäck - Vatten under broarna
Inte i närheten:
David Guetta - Pop Life
16
dags för tävling igen, och återigen är ämnet musik. inför min resa till spanien köpte jag en bärbar dator. dels för att kunna hålla kontakt med vänner och bekanta och skriva blogg, men också för att kunna ta med mig all min musik. trots detta tog jag även med mig några cd-skivor, ifall jag skulle få för mig att skaffa en stereo till lägenheten (vilket jag nu har gjort). jag valde att ta med mig 11 skivor; två håkan hellström, två the clash, två bob dylan (dubbel-cd), en mando diao, tre skivor från hed kandi (trippel-cd) och en till.
TÄVLING
vilken artist/grupp står bakom den elfte skivan som fick äran att följa med mig på min resa?
samma regler som förra gången gäller, d.v.s. skriv ert svar i kommentarfältet och ert namn som avsändare.
observera att det endast är tillåtet att ge ETT svar! först till kvarn!
TÄVLING
vilken artist/grupp står bakom den elfte skivan som fick äran att följa med mig på min resa?
samma regler som förra gången gäller, d.v.s. skriv ert svar i kommentarfältet och ert namn som avsändare.
observera att det endast är tillåtet att ge ETT svar! först till kvarn!
15
jag tänkte nu göra ett tappert försök att utreda den något komplicerade situationen som råder här i pamplona när det gäller familj- och vänskapsrelationer. det finns nämligen ett kompisgäng här i staden som jag har spenderat en hel del tid med då johan (min pappas kompis och den jag bodde hos första veckan) och hans sambo tillhör detta gäng. självklart är det svårt att bestämma exakt vilka som är med i ett gäng och inte, men de personer som har viktiga roller i denna text är: eva, ana, txiki, koko, virginia, silvia och mikel. dessa sju personer utgör alltså, tillsammans med 5-6 andra personer ett "gäng" som träffas på fritiden och äter middagar, ser på fotboll, går ut och dricker öl etc.
för att underlätta denna tilltrasslade situation för er läsare tänkte jag presentera dessa personer en och en.
eva: syster till ana, txiki och koko. är gift och har barn tillsammans med mikel.
ana: syster till eva, txiki och koko. singel.
txiki: bror till eva, ana och koko. mycket nära vän till mikel. driver en skoaffär tillsammans med virginia.
koko: bror till eva, ana och txiki. sambo med virginia.
virginia: sambo med koko. mycket nära vän till eva, ana och silvia. driver en skoaffär tillsammans med txiki.
silvia: är gift och har barn tillsammans med txiki. mycket nära vän till eva, ana och virginia.
mikel: gift och har barn tillsammans med eva. mycket nära vän till txiki.
det kan vara svårt för personer som inte har upplevt dessa relationer i verkligheten att förstå hur det egentligen ligger till, men jag har ett exempel som jag tror kan förklara situationen ganska bra. samtliga tjejer i det här gänget (som förutom ovan nämnda eva, ana, virginia och silvia även består av helena x2 och mariví) är väldigt bra kompisar och paralleller kan dras till elin gardinge, erika boström, raoline ilia, jennifer andersson och emily carlsson. tjejer som umgås regelbundet och ofta ses tillsammans, antingen i par, i en trio, en kvartett eller rentav en kvintett, och ungefär så ligger det även till med tjejgänget här i pamplona. men för att exemplet jag tog upp ska bli så likt situationen här som möjligt - lägg även till emilys syster malin och erikas syster sofie till gänget. anta också att elin skulle vara tillsammans med raolines bror raoul som jobbar tillsammans med jennifer och vars kompis eric skulle vara tillsammans med erika. lägg också till jennifers bror jesper som skulle vara tillsammans med raoline. låt dessutom säga att alla dessa umgicks tillsammans dagligen så har du en situation som kan liknas vid den som råder här i pamplona.
förstår ni på ett ungefär vad jag menar?
för att underlätta denna tilltrasslade situation för er läsare tänkte jag presentera dessa personer en och en.
eva: syster till ana, txiki och koko. är gift och har barn tillsammans med mikel.
ana: syster till eva, txiki och koko. singel.
txiki: bror till eva, ana och koko. mycket nära vän till mikel. driver en skoaffär tillsammans med virginia.
koko: bror till eva, ana och txiki. sambo med virginia.
virginia: sambo med koko. mycket nära vän till eva, ana och silvia. driver en skoaffär tillsammans med txiki.
silvia: är gift och har barn tillsammans med txiki. mycket nära vän till eva, ana och virginia.
mikel: gift och har barn tillsammans med eva. mycket nära vän till txiki.
det kan vara svårt för personer som inte har upplevt dessa relationer i verkligheten att förstå hur det egentligen ligger till, men jag har ett exempel som jag tror kan förklara situationen ganska bra. samtliga tjejer i det här gänget (som förutom ovan nämnda eva, ana, virginia och silvia även består av helena x2 och mariví) är väldigt bra kompisar och paralleller kan dras till elin gardinge, erika boström, raoline ilia, jennifer andersson och emily carlsson. tjejer som umgås regelbundet och ofta ses tillsammans, antingen i par, i en trio, en kvartett eller rentav en kvintett, och ungefär så ligger det även till med tjejgänget här i pamplona. men för att exemplet jag tog upp ska bli så likt situationen här som möjligt - lägg även till emilys syster malin och erikas syster sofie till gänget. anta också att elin skulle vara tillsammans med raolines bror raoul som jobbar tillsammans med jennifer och vars kompis eric skulle vara tillsammans med erika. lägg också till jennifers bror jesper som skulle vara tillsammans med raoline. låt dessutom säga att alla dessa umgicks tillsammans dagligen så har du en situation som kan liknas vid den som råder här i pamplona.
förstår ni på ett ungefär vad jag menar?
14
åter är ett fullspäckat veckoslut till ända. egentligen är veckoslut fel ord, snarare är "andra-halvan-av-veckan" en mer korrekt benämning. hur som helst, det fullspäckade jag pratar om, vad det nu kan kallas, startade på onsdag kväll och slutade på söndag morgon runt klockan sex. tack vare allhelgonagrejen var skolorna stängda på både torsdagen och fredagen och är folk lediga "imorgon" så betyder så gott som alltid fest. 4 lediga dagar (torsdag, fredag, lördag, söndag) innebär således 4 festkvällar (onsdag, torsdag, fredag, lördag).
onsdag
första anhalt var hemma hos emilio (italienaren som jag nämnt tidigare), linn (tjej från gotland otroligt nog) och de övriga tre personerna som bor där som jag dock inte kan namnen på. efter en mellanlandning hos några lirare som jag aldrig träffat tidigare och som jag förmodligen aldrig heller kommer träffa igen, var det dags att bege sig till huvudfesten som ikväll ägde rum på ett större diskotek en bit utanför stan. dit tog man sig med hjälp av buss och aldrig tidigare under mitt snart 19-åriga liv har jag varit med om maken till bussresa. bussen kunde liknas vid en liten flotte i atlanten fylld av skeppsbrutna sjömän som kämpar för sitt liv för att inte ramla i vattnet, (fruktansvärt dålig liknelse men kort sagt, det var sjukt jävla trångt). lägg då till att alla människor "ombord" var fulla som kastruller och skrek, skrålade och sjöng samtidigt som de längsta passagerarna spelade bongotrummor i taket. väl framme på diskoteket var det fullt pådrag och folket var galna. det enda som fattades var bra musik då den som spelades tyvärr var ganska dålig, dock plockade dj:n fram några rejäla guldkorn då han lirade klassiska remixer på the white stripes' seven nation army, rolling stones' satisfaction och "are you going to saaan fraaanciscooooo" som totalt fick de dansande besökarna att gå i taket. när klockan hade blivit runt halv fem på morgonen och jag hade jobb inplanerat på mitt schema klockan 13.00 på torsdagen kände jag att det var dags att tänka på refrängen och styra kosan mot mitt kära hem. sagt och gjort, jag lämnade sällskapet, hoppade på en buss (som var betydligt mer lugn och stillsam än den tidigare) och kom hem ca klockan sex på morgonen.
torsdag
tvingades tyvärr lämna återbud till festligheterna denna dag då jag var fullständigt slutkörd efter att ha jobbat mellan klockan ett och elva med endast en två timmars paus på eftermiddagen som jag spenderade sovandes i min säng.
fredag
efter att ha jobbat på eftermiddagen började festligheterna denna kväll på plaza de castillo som är typ som pamplonas motsvarighet till stora torget. på helgkvällarna brukar det samlas studenter här för att sedan bege sig vidare till barer eller klubbar och så även denna kväll. samlingarna på plaza de castillo kan bli väldigt långdragna och sega då man måste vänta in den, den och den personen och sen bestämma om man ska gå till det, det eller det stället. hela denna process kan ta upp till en timme. efter två stopp på vägen blev baren atxiki slutdestination. ingen höjdare egentligen, men som med så mycket annat så handlar det mesta om inställning och med rätt inställning kan även det sunkigaste hak förvandlas till en riktig guldgruva för den festsugne. och efter ett par cañas går iallafall jag igång till låtar som beatles twist and shout, a-ha's take on me och några klassiker från grease. när sedan hamnplandängor som destination unknown och love don't let me go spelades var festen i full gång. efter några timmars röj hade klockan blivit fem, stället stängde och då var sömn högsta prioritet.
lördag
"tjena elton, det är johan. har du lust att komma upp och jobba lite? vi har rätt mycket att göra." detta samtal väckte mig runt halv två-snåret på lördagen och trots att min högsta önskan i det ögonblicket var att gå upp, svepa två glas vatten och sedan krypa till kojs igen kände jag att jag inte hade mycket till val - det fick bli jobb. kom hem vid sex, slängde mig i sängen och sov till halv nio. då började förberedelserna, ty ikväll var en speciell kväll. det var kvällen då jag för första gången skulle ha förfest i min egen lägenhet, riktigt stort. trots att jag är smått efterbliven när det gäller tekniska prylar lyckades jag med bedriften att koppla in min dator i stereon, vilket betydde att musiken var spikad och jag kände mig nöjd. men något fattades, jag hade ju trots allt bjudit in ett gäng mer eller mindre okända människor till förfest och kände därför att jag ville framstå som lite extra duktig. plötsligt vaknade kocken i mig (ja, den finns faktiskt där) och en halvtimme senare var jag klar. på bordet i vardagsrummet stod nu två skålar med sallad och oliver, samt ett par tallrikar med tapas (typ smårätter) på. det var dock inte lika avancerat som det låter, "smårätterna" var i själva verket skivad baguette med olika pålägg; ost, salami, philadelfiaost och ett alldeles utsökt stycke "bloque de hígado de pato", en typ leverpastej fast gjord på anka, smaskens. folket (ca 10 pers) kom, jag drog på musik och stämningen var mycket trevlig. så trevlig att vi inte lämnade hemmet förrän klockan tre, då det var för sent att bege sig till något diskotek så istället blev det en bar som inte var mycket att hurra för. som sagt kan dock en bra inställning få ett ställe att totalt byta skepnad och även denna kväll får summeras som riktigt lyckad. den enda punkten på minuslistan är att ingen hade nån kamera som kunde dokumentera kvällen.
onsdag
första anhalt var hemma hos emilio (italienaren som jag nämnt tidigare), linn (tjej från gotland otroligt nog) och de övriga tre personerna som bor där som jag dock inte kan namnen på. efter en mellanlandning hos några lirare som jag aldrig träffat tidigare och som jag förmodligen aldrig heller kommer träffa igen, var det dags att bege sig till huvudfesten som ikväll ägde rum på ett större diskotek en bit utanför stan. dit tog man sig med hjälp av buss och aldrig tidigare under mitt snart 19-åriga liv har jag varit med om maken till bussresa. bussen kunde liknas vid en liten flotte i atlanten fylld av skeppsbrutna sjömän som kämpar för sitt liv för att inte ramla i vattnet, (fruktansvärt dålig liknelse men kort sagt, det var sjukt jävla trångt). lägg då till att alla människor "ombord" var fulla som kastruller och skrek, skrålade och sjöng samtidigt som de längsta passagerarna spelade bongotrummor i taket. väl framme på diskoteket var det fullt pådrag och folket var galna. det enda som fattades var bra musik då den som spelades tyvärr var ganska dålig, dock plockade dj:n fram några rejäla guldkorn då han lirade klassiska remixer på the white stripes' seven nation army, rolling stones' satisfaction och "are you going to saaan fraaanciscooooo" som totalt fick de dansande besökarna att gå i taket. när klockan hade blivit runt halv fem på morgonen och jag hade jobb inplanerat på mitt schema klockan 13.00 på torsdagen kände jag att det var dags att tänka på refrängen och styra kosan mot mitt kära hem. sagt och gjort, jag lämnade sällskapet, hoppade på en buss (som var betydligt mer lugn och stillsam än den tidigare) och kom hem ca klockan sex på morgonen.
torsdag
tvingades tyvärr lämna återbud till festligheterna denna dag då jag var fullständigt slutkörd efter att ha jobbat mellan klockan ett och elva med endast en två timmars paus på eftermiddagen som jag spenderade sovandes i min säng.
fredag
efter att ha jobbat på eftermiddagen började festligheterna denna kväll på plaza de castillo som är typ som pamplonas motsvarighet till stora torget. på helgkvällarna brukar det samlas studenter här för att sedan bege sig vidare till barer eller klubbar och så även denna kväll. samlingarna på plaza de castillo kan bli väldigt långdragna och sega då man måste vänta in den, den och den personen och sen bestämma om man ska gå till det, det eller det stället. hela denna process kan ta upp till en timme. efter två stopp på vägen blev baren atxiki slutdestination. ingen höjdare egentligen, men som med så mycket annat så handlar det mesta om inställning och med rätt inställning kan även det sunkigaste hak förvandlas till en riktig guldgruva för den festsugne. och efter ett par cañas går iallafall jag igång till låtar som beatles twist and shout, a-ha's take on me och några klassiker från grease. när sedan hamnplandängor som destination unknown och love don't let me go spelades var festen i full gång. efter några timmars röj hade klockan blivit fem, stället stängde och då var sömn högsta prioritet.
lördag
"tjena elton, det är johan. har du lust att komma upp och jobba lite? vi har rätt mycket att göra." detta samtal väckte mig runt halv två-snåret på lördagen och trots att min högsta önskan i det ögonblicket var att gå upp, svepa två glas vatten och sedan krypa till kojs igen kände jag att jag inte hade mycket till val - det fick bli jobb. kom hem vid sex, slängde mig i sängen och sov till halv nio. då började förberedelserna, ty ikväll var en speciell kväll. det var kvällen då jag för första gången skulle ha förfest i min egen lägenhet, riktigt stort. trots att jag är smått efterbliven när det gäller tekniska prylar lyckades jag med bedriften att koppla in min dator i stereon, vilket betydde att musiken var spikad och jag kände mig nöjd. men något fattades, jag hade ju trots allt bjudit in ett gäng mer eller mindre okända människor till förfest och kände därför att jag ville framstå som lite extra duktig. plötsligt vaknade kocken i mig (ja, den finns faktiskt där) och en halvtimme senare var jag klar. på bordet i vardagsrummet stod nu två skålar med sallad och oliver, samt ett par tallrikar med tapas (typ smårätter) på. det var dock inte lika avancerat som det låter, "smårätterna" var i själva verket skivad baguette med olika pålägg; ost, salami, philadelfiaost och ett alldeles utsökt stycke "bloque de hígado de pato", en typ leverpastej fast gjord på anka, smaskens. folket (ca 10 pers) kom, jag drog på musik och stämningen var mycket trevlig. så trevlig att vi inte lämnade hemmet förrän klockan tre, då det var för sent att bege sig till något diskotek så istället blev det en bar som inte var mycket att hurra för. som sagt kan dock en bra inställning få ett ställe att totalt byta skepnad och även denna kväll får summeras som riktigt lyckad. den enda punkten på minuslistan är att ingen hade nån kamera som kunde dokumentera kvällen.
13
det ordinarie ämnet, saker att göra när man bor själv, utgår på grund av dålig fantasi och därför ser denna veckas lista ut såhär:
TOPP 5 "HITS OF HP5"
1. Alex Gaudino - Destination Unknown
2. David Guetta - Love Don't Let Me Go
3. Pakito - Living On Video
4. Bob Sinclair - Rock This Party
5. Fedde Le Grand - Put Your Hands Up 4 Detroit
TOPP 5 "HITS OF HP5"
1. Alex Gaudino - Destination Unknown
2. David Guetta - Love Don't Let Me Go
3. Pakito - Living On Video
4. Bob Sinclair - Rock This Party
5. Fedde Le Grand - Put Your Hands Up 4 Detroit
12
btw, katja enzell for president. (måste ju stå fast vid det priset jag utlovat..)
11
06.33 visar den digitala klockan på min dator. 06.33, en tidpunkt då många svenska skolungdomar vaknar för att genomföra sina dagliga morgonrutiner och sedan bege sig till skolan. i spanien är det lite tvärtom. ty tro inte att jag precis har gått upp för att så småningom bege mig till skolan (eller jobbet om man så vill). nej, jag kom precis hem. tjoflöjt. nu väntar 6 härliga timmars sömn innan det är dags för jobb klockan 13.00. så jag önskar alla er som precis har vaknat en riktigt god morgon och hoppas att ni i gengäld önskar mig en god "natt".
